iframe { height: 1px; width: 1px; }
Lyckan... kan vara som en svag ton som klingar genom vardagen

TYSTNADEN...

                      TYSTNADEN                             

Efter sex veckor i Naturen, med endast Katter, Blommor, Träd, Smultron !!! och Himlen som sällskap, får tankarna vila. Ensamheten blir  en vän´, som lever med en´ under den tiden. Där fanns ingen framtidstanke, heller inga bakåt-tankar, utan precis bara nuet..


 Vilket faktiskt betyder att beslut blir klarare, och tidigare saker var ibland självklara på grund av yttre omständigheter.
Hade heller inte uppkoppling på Fb eller andra medier.

När jag nu såg en händelse eller ett naturfenomen, vackra fjärilar, en älg, för mej ovanliga blommor eller liknande, fanns ingen tanke på att "poff", fota för att lägga ut och då få bekräftelse på att´ jag upplevt detta, eller sett detta.
Jag såg, jag njöt mycket mer´nu när det bara var en "upplevelse", min egen "upplevelse"..

 Och jag erkänner att det var nästan ovant, för tidigare var det som en självklarhet, t o m skyldighet att visa. Naturligtvis inte något´som hade med mina Fb-vänner att göra, utan detta var programmerat i mitt huvud efter åratal av sådant beteende.

 I den bedövande sköna tystnaden som finns i naturen, ja förutom surrande bin, susandet från träden, finns ju en läkande kraft som är mycket stark.
 För mej kom insikten att jag inte behöver bekräftelse för att leva. Bekräftelse på att jag duger om jag presterar, jag duger om jag gör det eller det, även mot min egen vilja ibland.

Och fortfarande har ingen´ människa jag någonsin känner, sagt att jag ska göra det eller det.... utan allt detta har suttit i mitt eget huvud. Kan ni känna igen det?

När jag nu är hemma igen, känns det lite överväldigande, bor ju mitt i Stockholm.. Larmet och bruset från "livet" känns fortfarande aningen märkligt..

När tystnaden nu tydligen slagit rot i mitt medvetande, verkar det som om jag inte kan stressa, jag observerar, men kan inte delta.
Nu går visst alla´om mej, haha, många har väldigt bråttom. Till, ja hit eller kanske dit..

Jag kanske blivit tidlös, för jag tänker inte på, att nu måste jag avsluta detta för att jag ska till nästa punkt..

Tror att tiden utan "uppkoppling" gjort mej fri på något sätt. Vänner på Fb är fortfarande lika viktiga, kanske tom mer, för de är vänner, antingen från tidigare år, eller nya, jag fått.
Så det har  ingen betydelse...

Utan det är, att det behövdes tydligen en viss avvänjning för att komma till viktiga beslut angående just min´egna framtid..


Har ju träffat många vänner/väninnor som " gått i väggen" som det enkelt uttryck heter, men som är en "helvetesresa" för dem det drabbar.. Inte svårt i dessa tider, vi sätter en enorm press på oss själva, med hjälp av fel företagsklimat och annat av olika omständigheter, och tänker inte på att våra hjärnor  verkligen kan bli "överhettade"

Bloggen känns konstigt nog, aldrig något man behöver bekräftelse från eller nödvändig att hela tiden "fylla på", den är mer som en fri länk till er andra som läser eller tycker om att skriva... Vet att många av er känner så med..

 Det jag tänker på, är att en kort resa, att kanske bara byta resväg, eller mer vistelse i naturen är en bra ide´för många av oss.








Jaa.. det var så´ vackert med naturen som vy...

Inga kommentarer: