iframe { height: 1px; width: 1px; }
Lyckan... kan vara som en svag ton som klingar genom vardagen

KINA LEVERERAR !! Waow!!

Underbara  sångerskan från Kina,Coco Lee sjunger "Stay With Me" ...

SMÅ TANKAR... 7

VI KAN RÖRA vid himmelen´ men bör nog använda en stark stege så att vi inte faller. 
Den stegen kan ha väldigt många steg, eller hur?
Vid varje steg, som är en trygg plattform,
skaffar vi en “ formel “ som passar oss´, bara oss, inför nästa steg och nästa steg osv..








 Vi har ju egna val hela tiden, hela tiden´...
Ingen Guru, ingen Stjärnförsäljare ingen Präst, etc. kan ju veta vad som rör sej i vårt´ Hemma..




Vi låter Hemma, vara vår egna själ´, där vi hämtar våra alldeles unika egna kunskaper, för vi är verkligen unika´ “ inte för inte “. 
INGEN´ kan ju veta bättre än vi själva vad vi ska göra för att tillfredsställda livet, eller vilken standard vi vill sätta för oss själva..
Vi vill ibland göra som ” de “ vill, eller hur ? Har undrat ibland vilka alla " de " är..



Jag tycker att det är en av de mest spännande utmaningar vi har, att verkligen´, verkligen skapa våra egna liv...

ATT VARA I BÄGGE VÄRLDAR...

Mitt i natten den 3 april 1950 kom en liten flicka till världen.
Hon visste inget om hur det var  att vara människa. Hennes mor hade fött flera barn innan.
Mitt i moderns glädje fanns en oro. En oro för hur hon skulle orka ta hand om detta flickebarn.. Hon kämpade redan hårt för att klara av de tidigare barnen. Men glädjen var ändå stor.
Det lilla flickebarnet var ett av de tidigaste indigobarnen. Inte speciellt annorlunda, men ändå...
Med tiden så kom ju naturligtvis barnet att hamna i en miljö där inte den naturliga värmen från mor fanns. Hon letade nog, men den fanns bara inte. Om man skulle översätta den känslan, blev det väl, översejgiven.


Det kom som en glädjechock att hon skulle få en mor och en far. jaa, det var så. inte de som tillverkat henne, för de hade inte gåvan eller orken att ta hand om..
Men en pappa som var bonde, det betydde att han hade djur, vilket var det bästa hon visste.. hennes första möte minns hon som vore det igår.
Hon satt i hans famn som var tryggt och varmt.. Hon mindes att hon också tänkte “Att så här´, så här, skulle alla´ små flickor ha det.”
Utrustad med en sanningslängtan och förståelse för omvärlden på gott och ont redan mycket tidigt

Visst, detta blev en konflikt, en konflikt i hennes inre, för människorna kring henne använde ord som inte stämde med det riktiga livet.
Livet som var till för kärlek och tillit.
De talade om pengabrist, kärleksbekymmer, avundsjuka, och andra konstiga saker som om det vore en självklarhet att  det var dessa känslor som gällde.
Detta styrde ju “alla andra” så då måste det ju vara så. Men hon visste ju instinktivt att det var inte så. Om man skulle tala sanning, så skulle man tala sanning.
För sanningen var ju den som var verkligheten och om den inte användes, då var ju mycket förljuget och i onödan..’
Men någonstans fanns ett ljus, som var starkare än denna känsla, och det var ljuset, det kristallklara ljuset, som hon kunde tala med varje kväll.
I början var det nog mest ljuset som talade, men med tiden blev det en dialog. Om hur det varit under dagen, om vi skulle skicka lite extra kärlek till den o den o den. Ibland blev det himla många..


I detta livet ingick också en mor, som var en källa av kärlek och klokhet, det var bara att ställa sej framför henne och ta emot allt detta.
Man förstod inte hur hon gjorde. Men hon förstod allt. Och hon förstod henne. Hon som var en sanningsletare. De lånade böcker som var alldeles för  avancerade för henne, jodå, hon läste alla barnböcker också… men de andra böckerna om Sverige förr och hur saker och ting hade kommit att förändra tiden och samhället.
Det var magiskt.. Naturligtvis var hon ett “ tidigt” barn. Indigobarnen är det. Nu vet hon det.


Men hon fick inte börja skolan tidigare även att hennes mor bad att så skulle bli.
Vilket resulterade i att hon fick det ganska lätt i skolan. Hon hade nog behövt lite mer utmaning, men hade ju underbara kamrater och några som hon kunde tävla mot..
Ibland fanns det stunder när hon gick hem från skolan genom böljande vetefält,
då hon kände en konstig känsla av utanförskap, som gjorde att hon kunde se på världen med ögon som inte altid stämde med verkligheten..

Djuren i ladugården till exempel, gav henne känslor som gjorde att hon förstod dom, verkligen förstod. Och de förstod henne..
Deras Häst som blev en bästa vän, gav så mycket kärlek att det bara vara att andas in värmen från hans nos så var hon tankad hela den dagen.


När de vuxna talade med varandra utanför hemmet så var de noga med att inte ge för mycket inblick i vad som föregick i hemmen.
Det talades inte om saker som vi idag skriver om i media som de allra självklaraste , det kunde vara om någon psykiskt sjuk person i släkten eller närheten. Han eller hon vara bara eljest. Med det var allt sagt.

Och skulle det hända något drastiskt från dessa, så lades locket mycket hårt på.

Det var som om hon levde i två världar .. Ett där hon redan var vuxen och förstod precis allt om det livet, mycket var inte så bra att veta.. , och ett som hon var barnet som lekte med dockor och kamrater, både flickor och pojkar och kände  en enorm glädje och trygghet.........


ALLT FÖR KÄRLEK




När dessa grabbar träffas, sker det något magiskt. 

Tror att de också tycker det..
En känsla som man nästan kan ta på!!

 Waow !!